Föredrag av Göran Danbolt fredag den 17 okt 2025

Rubriken kunde få åhöraren att förvänta sig att det gällde drönare. Men icke.

Göran, som har en bakgrund som flygingenjör, både inom Flygvapnet och inom SAAB, där han bl.a. arbetade med framtagningen av JAS 39 Gripen, hade valt att berätta om

”Det nya vapnet Flyget” under första världskriget.

Vi fick en kortversion av hans föredrag på Flygvapenmuseum med anledning av 100-årsjubileet av första världskrigets utbrott 1914.

Före 1914 var flyget farligt, trevligt och hisnande. Det började med bröderna Wright i USA 1903. Utvecklingen tog sedan fart i Europa, främst i Frankrike.

Flygplanen var ytterst enkla. Inga roder – man böjde hela vingen, roterande motor för att motverka kylproblemen, men med svåra momentproblem som följd. Motorn smordes med ricinolja. Trä, duk och vajer var byggmaterial. Inga fallskärmar, de var bara för fegisar…

I Frankrike bildades Aeronautique Militaire 1910 och i Tyskland bildades die Fliegertruppen 1912. Det första riktiga flygvapnet bildades i Storbritannien 1918 efter att man tidigt bildat Royal Flying Corps 1910 och Royal Naval Air Service 1914.

Flygets första stora insats blev vid slaget om Marne september 1914 och det gav Ententen (”väst”) en stor fördel. Inledningsvis genom spaning – man använde rapporthylsor och kameror med glasplåtar -  men efterhand med vapen.

Kulsprutor monterades så att man sköt genom propellerfältet. Ibland sköt man sönder propellern med nödlandning som följd. Anthony Fokker löste frågan om synkronisering av kulsprutorna med propellern.

Tyskarna satsade ett slag mycket på luftskepp som bombare, men slutade på grund av stora förluster. Det lätta bombflygplanet skapades – man hängde ett antal 10 kg bomber på planet och lät skytten kasta dem manuellt. Man kastade också handgranater. Tyskarna fick fram ett antal flygaress: Boelcke, Immelmann och von Richthofen och man var också långt framme på flygplanssidan genom Albatross D 2 och flera Fokker-konstruktioner. Fransmännen kontrade med sin Nieuport 2 Bebe och britterna konstruerade Sopwith Camel (som pga momentet från motorn svängde snabbare 270 grader åt höger än det svängde 90 grader åt vänster…) och S. E. 5.

Mot slutet kom även ”tunga” bombflygplan i bruk, t ex brittiska Handley Page HP 0/400.

En mycket snabb utveckling stannade sedan av under mellankrigstiden för att sedan ta fart igen under trettiotalets slut och nazismens frammarsch.

Men – det är, som det brukar heta, en annan historia!                       Vid pennan: Lars Hed